Ja och då var man 30 år då =)  Har fått veta att jag inte alls är berättigad till att ha någon trettioårskris, för jag har både man, barn, stabil ekonomi och är snart färdig med min utbildning. Men vad fasicken det finns väl alltid saker man oroar sig för. Sedan jag fick Linnéa går jag till exempel ständigt och oroar mig för att något ska hända mig, att jag ska få någon hemsk sjukdom, bli påkörd  och att Linnéa ska bli utan mamma, helt sjuka och onödiga tankar egentligen med dem finns där. Jag har ju sagt att jag för det mesta kommer att skiva om positiva saker på den här bloggen,  men det innebär inte att mitt liv är helt problemfritt. 

Vissa bloggar om tragiska och traumatiska händelser i livet, och om de känner att de hjälper dem att bearbeta sin problem så är det ju skitbra, alla får hitta sitt egna sätt att må bra på tycker jag, men  jag mår bäst av att skriva om sånt som gör mig glad. Jag försöker inte måla upp någon fasad, jag har mina upp och nedgångar precis som alla andra och bearbetar mina problem på mitt sätt. 

Jaha och varför tar hon upp detta tänker ni, jo jag och en vännina  satt idag och pratade om att när man mår dåligt så är folk ofta så stöttande och förstående, men när man är glad och lycklig då ska folk gärna trycka ner en "vem fan tror du att du är som ska komma här och vara så jävla lycklig" ungefär, men är det inte så då? och varför ska man vara så missunnsam undrar jag?  Det är kanske något vi alla borde fundera över! Nu blir det inga fler sådana här inlägg, för i morgon ska jag berätta om mitt 30-års firande, om den goda maten och de fina presenterna jag fick, var bara tvungen att få detta sagt.
L.O.V.E