En svacka igen

Har en dålig period igen. Trycket i huvudet har varit tillbaka  en vecka nu, så jag har inte kunnat hitta på så mycket som jag hade velat med familjen, trots att jag känner mig väldigt besviken över att inte kunna njuta av semestern som jag hade velat så är jag glad över att jag trots fysiska symptom mestadels har god sinnesstämning. Men känner mig stundtals väldigt trött pga av trycket, har även haft ofrivilliga muskelryckningar och domningar nattetid, ont i ländryggen och en svag tryckkänsla i bröstet.

Har träffat en ny läkare eftersom min är på semester. Det är lite känsligt det här med att träffa nya läkare speciellt när man varit sjuk från och till såpass länge, att dra hela historien om den här resan, berätta om alla symptom jag haft osv. Men otroligt nog hade den här läkaren läst min journal väldigt ingående så det kändes inte alls lika jobbigt att det var någon jag inte träffat innan. Min man var med mig som stöd eftersom det ibland är så lätt att glömma ställa viktiga frågor, han brukar inte vara den som stället en massa frågor och är påstridig men jag tror att han nu hamnat i ett sånt läge där han bara känner en sån frustration över min situation att han pratade minst lika mycket läkaren som jag själv gjorde, kändes faktiskt skönt. 

Vi har under en tid försökt att kartlägga och nu kommit fram till att symptomen kan dyka upp när som helst, även då jag bara vilat och tagit det lugnt. Jag misstänker likt vissa av läkarna jag träffat också verkar hålla med om att jag periodvis får inflammationer i nervsystemet. Men nu har jag tagit ytterligare blodtester för att kolla borrelia samt att läkaren skickat en remiss för att en gång för alla försöka göra den där lumbalpunktionen.  Är livrädd, sist  i januari lyckades man inte ta proverna då min anatomi tydligen försvårar provtagning. Mådde istället skit i nästan två veckor, fick den hemskaste postpunktionella huvudvärken man kan få med hallucinationer och annat skit som jag helst aldrig upplever igen under hela min livstid. Men provet är ett måste om man ska fastställa att det finns inflammationer i nervsystemet, kommer att bli nedsövd denna gången + att de kommer att använda sig av längre nålar så jag håller tummarna på att provtagningen lyckas.  Var samma då Linnéa skulle födas med kejsarsnitt, läkaren lyckades aldrig med att ge mig spinalbedövningen så det fick bli narkos. 

Vill verkligen inte att detta ska förvandlas till en sjukblogg men har känts bra att skriva om det jag varit med om både för att själv bearbeta vad jag går igenom, men även för att folk runt omkring mig, vänner nära och kära, ska få en förståelse för att jag inte kunnat vara lika social som jag vanligtvis brukar vara. Men jag är hoppfull och tror att jag snart ska få rätt hjälp för att kunna bli helt frisk.

Det har varit så fint väder så min man och Linnéa har varit och badat nästan varje dag medan jag mestadels varit hemma och tagit det lugnt. Men i helgen trotsade jag trycket i huvudet och gick på loppis. Har även varit på botaniska trädgården med nära vänner, undrar varför jag har varit där så sällan? det var så fantastiskt fint och fridfullt att bara sitta på en filt under ett träd,  prata och bara njuta av omgivningen.

 Fyndade två fina inramade kartor. Den ena är en karta över de nordiska länderna daterad 1762. Den andra är från 1900-talets början och är en karta över nord och sydpolen. Tänkte sätta upp bägge i hallen, men vi får se hur det blir. Sen köpte jag ett fint retrotidningsställ av samma gubbe som hade kartorna. 

Semester!

Är inne på min andra semestervecka nu, och det känns väldigt skönt må jag säga. Vi har bestämt oss för att inte resa för lång då jag varit lite orolig över att må dålig och vara för lång hemifrån. Har för det mesta mått bra, hade lite tryck i huvudet i två dagar men det har tack och lov gått över nu. Vi har har träffat vänner, kollat på fotboll och gjort lite småutflykter vilket det känns alldeles lagom just nu.

Här kommer lite bilder från första semesterveckan..

En dag åkte vi till Tylösand, väl där började det regna och åska så vi bestämde oss för att besöka äventyrslandet istället, som är en bad/åkattraktionspark. Vi blev faktiskt positivt överraskade fanns en hel del kul att göra så dit åker vi nog igen. När vi skulle hem var det fint väder igen så vi åkte till stranden och blev kvar där till åtta på kvällen, var relativt folktomt så de blev en riktig mysig stund i kvällssolen...

Andrej och Linnea byggde ett himla fint sandslott som de var så stolta över :)

På lördagen åkte vi till Astrid Lindgrens värld, vi hade bokat hotell för att besöka parken två dagar  men tillslut bestämde vi oss för att bara stanna över dagen, vi var ju där förra året också så vi kände att det nog skulle räcka och det gjorde det. På vägen dit körde Andrej lite fel så vi hamnade i Gränna en stund =) , men det gjorde inte s mycket eftersom den här familjen älskar polkagrisar. 

Lotta på Bråkmakaregatans hus. Linnéa undrade vart hon hade tagit vägen egentligen, och undrade om vi inte kunde" åka tillbaka snart igen för att säga hej och grilla lite kött tillsammans" Hon är för go min unge haha.

Vi såg föreställningen "Pippi går på cirkus" 

Vi var även vid Ronjas borg och såg en föreställning. Det var väldigt många skator som satt på borgen men Linnéa var övertygad om att det var vildvittror.

När vi skulle hem fick Linnéa välja nått från en av butikerna, hon skulle bestämt bara ha ett par madickenrosetter till håret och inget annat.




och så några bilder från idag då vi var på Alfons Åbergs kulturhus...

Till skillnad från sin mamma är Linnéa en riktigt våghalsig liten klätterapa, när jag var barn stod jag alltid nedanför och tittade på när andra barn klättrade. Är så glad att Linnéa är ett barn som vågar mer.

Vi såg teatern "Millan och Mållgan mitt i natten"

 Sist tittade vi på teatern "Kejsarens nya kläder" De har så sjukt duktiga skådespelare, man verkligen lever sig in i föreställningarna.  Det är andra gången jag besöker Alfons Åbergs kulturhus den här sommaren och jag har varit lika nöjd bägge gångerna =)

Har varit en omtumlande vår, och jag har nog varit med om min värsta livskris hittills. Berättade ju att jag blev väldigt sjuk i Januari, det visade sig inte vara över som jag trodde då jag skrev mitt senaste inlägg. Haft en massa olika diffusa symptom och läkarbesöken har avlöst varandra. Läkarna misstänkte först (meningit)  hjärhinneinflamation då jag hade en sån fruktansvärd huvudvärk/nackvärk/tryck i huvudet, hallucinationer samt feber då jag först insjuknade, men blodtesterna visade negativa.

Har röntgat huvudet (gjort både mrt och ct), och tagit mängder av blodprov. Har bland annat testat för borrelia då jag blev fästingbiten förra sommaren och symptomen jag haft är snarlika de symptom man kan ha om man fått borrelia. Andra symptom jag haft har varit stickningar i kroppen, ofrivilliga muskelryckningar, värmeböljningar, ensidig värk i kroppen, urinträngingar och känsla av klump i halsen. Men det värsta har varit den depression som kom strax efter insjuknandet. Det konstiga var att sinnesstämningarna varierade otroligt från dag till dag den första tiden, från bäcksvart mörker till dagar då jag mådde relativt bra.

Har även fått kraftiga rosaceautslag. Rosacea hade jag sedan innan men har inte kunnat medicinera p.g.a att jag plötsligt fått hemska biverkningar av antibiotikamedicinen jag tog i så många år, så jag har haft stora bölder i halva ansiktet. Ja mycket skumt har hänt, men nu har jag iaf fått bra hjälp med utslagen av en laserklinik som hade krämer som otroligt nog har fungerat väldigt bra på mig.

Börjar sakta men säkert att återhämta mig, även om vissa symptom fortfarande kommer och går.  Läkarna säger så olika "Kan ha varit ett virus" "Utmattningsdepression" Ja man blir inte mycket klokare. Men en läkare vill fortfarande inte utesluta borrelia, så vi får se vad mer de blir för tester framöver.

Har trots allt jobbat heltid sedan februari, vilket stundtals varit väldigt kämpigt,  ångrar mig dock ändå inte så här i efterhand eftersom jag ändå klarat av det, möjligtvis har det även varit bra för min rehabilitering. Har turen att ha chef och kollegor som varit underbara, förstående, och kommit med uppmuntrande ord även om de stundtals fått stå ut med en Jenniefer som beklagat sig över diverse symptom.

För att inte snacka om det stöd min familj har varit, mamma och pappa som funnits där i de svåraste stunderna och min man som varit min största stöttepelare i allt det här som jag varit med. Är så tacksam över kärleken jag har i mitt liv, det är också den kärleken jag syftar till i den texten som jag skrev då jag mådde som värst, och som jag nu vågar lägga upp här på bloggen, då jag känner mig starkare. Kanske att någon känner igen sig i det jag skriver, kan ibland vara skönt o veta att man inte är ensam...

Viktiga mål som nåtts, stabilitet, kärlek i överflöd. Det är då du väljer att vakna till liv du onda som tar över min kropp, angriper mig likt ett rovdjur, en parasit. Länge tål jag inte min spegelbild. Förtvinar, vissnar bort. Min kropp förråder mig, mitt sinne sviker vad är värst? Bilder som spelas upp, drakar, viskningar...

Jag är livrädd, livrädd för att stanna i detta som jag vet inte finns på riktigt utan bara i mitt sinne, hjärnspöken. Det är så det känns att bli galen, att förlora sig själv, men jag strider, förtvivlar, ber, lovar Gud att om jag bara får bli frisk så ska jag bli en bättre människa.

Desperathet, det brinner en eld i mig, vågor som forsar i huvudet, allt brus, den starka smärtan, och det där ljudet som inte vill tystna. Du drar och rycker i mig, vägrar låta mig vila för att läka. Rädslan för att blunda, det är då jag ser allt det där som inte finns, får inte somna. Min kropp har erövrats men jag strider.

Sen finns den andra världen den verkliga, den jag längtar efter att ta del av, där jag får vara jag igen. Men just nu går det inte, har inget att ge, överger, sviker, det är så det känns.

Men kärleken finns kvar, den är tålmodig, uthållig och enträgen, den låter mig inte tappa greppet den kommer att besegra dig, ljuset finns där i mörkret och kärleken, jag känner det nu, det är den största kraften.

Plugg, lärarexamen, jobb och sjukdom

Jag är ingen höjdare på det här med bloggandet, men tycket att det är kul när jag väl gör det så vi gör ett försök till :)

Har som rubriken antyder tagit lärarexamen woho och klapp på axeln! Känns otroligt skönt att man är färdig och att examensarbetet trots allt gick relativt smärtfritt, säger jag nu när jag fått lite distans till det (var sönderstressad ibland)

Har fått en anställning på förskola också. Tyvärr lyckades jag bara jobba i två dagar innan jag fick ett virus som satte sig på knoppen och som gjorde mig sängliggandes i över en och en halv vecka. Det är utan tvekan bland det värsta jag varit med om, då jag stundtals på grund av huvudvärken och febern förlorade medvetandet, hallucinationer och hela köret, fy fan inte kul alls. Tack och lov har jag en underbar familj som ställde upp till tusen då jag var sjuk, blir tårögd när jag tänker på vilket stöd de var. Ja kärlek och hälsan är verkligen något att vara tacksam för.