Har varit en omtumlande vår, och jag har nog varit med om min värsta livskris hittills. Berättade ju att jag blev väldigt sjuk i Januari, det visade sig inte vara över som jag trodde då jag skrev mitt senaste inlägg. Haft en massa olika diffusa symptom och läkarbesöken har avlöst varandra. Läkarna misstänkte först (meningit)  hjärhinneinflamation då jag hade en sån fruktansvärd huvudvärk/nackvärk/tryck i huvudet, hallucinationer samt feber då jag först insjuknade, men blodtesterna visade negativa.

Har röntgat huvudet (gjort både mrt och ct), och tagit mängder av blodprov. Har bland annat testat för borrelia då jag blev fästingbiten förra sommaren och symptomen jag haft är snarlika de symptom man kan ha om man fått borrelia. Andra symptom jag haft har varit stickningar i kroppen, ofrivilliga muskelryckningar, värmeböljningar, ensidig värk i kroppen, urinträngingar och känsla av klump i halsen. Men det värsta har varit den depression som kom strax efter insjuknandet. Det konstiga var att sinnesstämningarna varierade otroligt från dag till dag den första tiden, från bäcksvart mörker till dagar då jag mådde relativt bra.

Har även fått kraftiga rosaceautslag. Rosacea hade jag sedan innan men har inte kunnat medicinera p.g.a att jag plötsligt fått hemska biverkningar av antibiotikamedicinen jag tog i så många år, så jag har haft stora bölder i halva ansiktet. Ja mycket skumt har hänt, men nu har jag iaf fått bra hjälp med utslagen av en laserklinik som hade krämer som otroligt nog har fungerat väldigt bra på mig.

Börjar sakta men säkert att återhämta mig, även om vissa symptom fortfarande kommer och går.  Läkarna säger så olika "Kan ha varit ett virus" "Utmattningsdepression" Ja man blir inte mycket klokare. Men en läkare vill fortfarande inte utesluta borrelia, så vi får se vad mer de blir för tester framöver.

Har trots allt jobbat heltid sedan februari, vilket stundtals varit väldigt kämpigt,  ångrar mig dock ändå inte så här i efterhand eftersom jag ändå klarat av det, möjligtvis har det även varit bra för min rehabilitering. Har turen att ha chef och kollegor som varit underbara, förstående, och kommit med uppmuntrande ord även om de stundtals fått stå ut med en Jenniefer som beklagat sig över diverse symptom.

För att inte snacka om det stöd min familj har varit, mamma och pappa som funnits där i de svåraste stunderna och min man som varit min största stöttepelare i allt det här som jag varit med. Är så tacksam över kärleken jag har i mitt liv, det är också den kärleken jag syftar till i den texten som jag skrev då jag mådde som värst, och som jag nu vågar lägga upp här på bloggen, då jag känner mig starkare. Kanske att någon känner igen sig i det jag skriver, kan ibland vara skönt o veta att man inte är ensam...

Viktiga mål som nåtts, stabilitet, kärlek i överflöd. Det är då du väljer att vakna till liv du onda som tar över min kropp, angriper mig likt ett rovdjur, en parasit. Länge tål jag inte min spegelbild. Förtvinar, vissnar bort. Min kropp förråder mig, mitt sinne sviker vad är värst? Bilder som spelas upp, drakar, viskningar...

Jag är livrädd, livrädd för att stanna i detta som jag vet inte finns på riktigt utan bara i mitt sinne, hjärnspöken. Det är så det känns att bli galen, att förlora sig själv, men jag strider, förtvivlar, ber, lovar Gud att om jag bara får bli frisk så ska jag bli en bättre människa.

Desperathet, det brinner en eld i mig, vågor som forsar i huvudet, allt brus, den starka smärtan, och det där ljudet som inte vill tystna. Du drar och rycker i mig, vägrar låta mig vila för att läka. Rädslan för att blunda, det är då jag ser allt det där som inte finns, får inte somna. Min kropp har erövrats men jag strider.

Sen finns den andra världen den verkliga, den jag längtar efter att ta del av, där jag får vara jag igen. Men just nu går det inte, har inget att ge, överger, sviker, det är så det känns.

Men kärleken finns kvar, den är tålmodig, uthållig och enträgen, den låter mig inte tappa greppet den kommer att besegra dig, ljuset finns där i mörkret och kärleken, jag känner det nu, det är den största kraften.