För en vecka sedan sprang min svärmors katt Rasmus ifrån sin tillfälliga kattvakts hem. Han är en åttaårig kastrerad innekatt och har aldrig varit ute själv innan. Svärmor som för tillfället är i Ryssland blev förstås förtvivlad när hon fick reda på att hennes älskade katt försvunnit. Min svägerska satte upp en massa lappar med bild, beskrivning, telefonnummer samt erbjudande om hittelön. Sedan så letade vi nog i så när som i vartenda buske i Kortedala, men ingen Rasmus i sikte. Vi hade börjat tappa hoppet, men så igår natt kl 01.00 ringde en man som var bergsäker på att han precis sett katten vid Brittsommargatan 1. Så det var bara för min stackars man att sätta sig i bilen och åka dit på momangen. När han väl kom dit så hade mannen som hittat honom försökt locka fram katten, men då hade den blivit rädd och sprungit in mot ett skogsparti och gömt sig, men det tog inte lång stund förrän min man fick syn på honom och den lät sig sedan fångas utan protester. Vad snällt av mannen att ta sig tid att ringa o sedan dessutom stå kvar o vänta mitt i natten, han vägrade dessutom hittelön trots att både min man och svägerska envisades, men vi har kvar hans nummer så vi tänkte att vi skickar blommor som tack istället då. Min man berättade att det märktes att katten var glad över att få komma hem, han var utsvulten så det första han gjorde var att springa till matskålen, och sedan hade han lagt sig raklång på mattan och börjat spinna. Slutet gott allting gott, men vi är trötta idag, för en viss liten fröken vaknade när pappa kom hem vid 3, och vägrade sedan somna om, mest synd var det förstås om pappa som skulle upp o jobba tidigt.
Hittade tyvärr ingen bättre bild på Rasmus, som här ligger o myser med min hund Chiquita.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar